Hej allihopa! Nu sitter vi pa internetcafet igen och klockan ar tjugo i fyra. Det har regnat fran och till hela dagen och det kanns till och med lite kallt.

Nar Linnea skulle ga hem harifran nar hon skrev det forra inlagget sa gatt hon springa i regnet, det bara oste ner och hon blev genomblot. Anna, Carro, Erika och Nicole vantade tills regnet svept forbi innan de gick, bra ide!
 
Men nar vi val gick hem bara forsade det pa gatorna, vi fick hoppa mellan polarna for att ta oss framat, men blev anda genomblot om fotterna.

Pelle, Madde och Linnea har kant sig lite krassliga idag sa de akte inte pa nagot studiebesok, men resten for och gjorde sina intervjuer. Ni behover inte vara oroliga dock, alla kanner sig battre nu och imorgon ska vi formodligen bo i familjer. Fast forst ska vi aka flak till landsbygden och halsa pa vardinnans mamma, hon har tydligen en massa odlingar. Pa eftermiddagen ska vi besoka en kyrkogard, for imorgon firar dem de dodas dag, dia de muertes.


Idag har vi inte gjort sa mycket, vissa har jobbat med projektarbetet och andra har bara legat i sangen och spelat gitarr:) Nu sitter vi bara har och fordriver lite tid.

Ni ar samst pa att kommentera, tagga till nu for fan! :D


Pussokram :D / Anna, Carro, Linnea

Ps. Tank pa oss nar ni gar till skolan imorgon, ha sa kul! :)

Hejsan!

De har dagarna har det hant en heldel som bara maste skrivas ner.
Manniskorna har i Dario ar helt fantastiska, hela byn ar som en enda stor familj, alla kanner alla och alla ar sa trevliga mot varandra.

Igar var en handelserik dag pa manga olka satt. Den borjade med studiebesok pa en skola dar alla gjorde intervjuer om sina projektarbeten. Vi var ocksa med pa lektioner for att se hur det gar till. Det ar helt ofattbart hur man overhuvudtaget kan lara sig nagot i den miljon. Tranga, varma klassrum, klassens storlek varierar beroende pa hur manga skolbankar som far plats i klassrummet, men det ar ju tur att det finns en maxgrans pa 54 personer sa att det inte blir for trangt liksom! Helt sjukt!

Efter studiebesoket akte vi till Matagalpa for att handla lite och de gjorde vi kan jag ju saga, fanns en heldel fina saker och SKOR!

Efter en lang eftermiddag med springande i affarer skulle vi satta oss ner for att vanta in alla andra. Pa banken bredvid oss satt tre pojkar fran 7-10 ar, de var smutsiga och hade slitna klader och under trojan hade de petflaskor med losningsmedel och de var i en annan varld. Det var sa vansinnit hemskt att sitta och kolla pa, ogonen pa barnen var halvvags ut fran ansiktet och man kunde kanna den starka doften av losningsmedel anda fram till oss dar vi satt med vara pasar proppfyllda med skor och klader som vi egentligen inte behover. Det hela blev inte battre av att Kalle sedan berattar att de formodligen gor det for att de inte skulle kanna hunger. Dar satt jag med mina nya skor och madde daligt, hur i helvette kan det fa vara sadanna skillnader? Jag tror inte man inser hur allvarligt det ar forran man upplever det sjalv.


Pa bussresan hem hande en massa roliga saker istallet, eller snarare konstiga. Nar vi skulle pa bussen fick vi tokpressa, hela scenariet paminnde mig om en skock pensionerer fran Kramfors som ska in och ut forst vars de an ar nagonstans. Val inne pa bussen fick nagra sitta och nagra sta (jag fick sitta bredvid en somning Nicaraguan).
Madde fick ocksa sitta, men inte bara bredvid en Nicaraguan utan en Nicaraguan med en hona i en pase i knat, och ja, den levde!

Langst bak i bussen var det halligang, dar fanns alla typer av Nicaraguaner: En hogfull (alltsa bade hog och full) Nicaraguan, en Nicaraguan som hade gron troja och glodde som att han aldrig sett en tjej forut, 5-6 Nicaraguaner som praktiskttaget ville gifta sig med oss, de trodde sjalvklart att vi inte forstod spanska och pratade ganska hejvillt om oss, sedan hoppade det pa en annan Nicaraguan som ar majskolvsforsaljare, hon hallde majsvatten pa Emelies rygg men markte saklart ingenting och hoppade sedan av bussen som de flesta forsaljarna gor efter en vanda i bussen.

Nar det antligen hade lugnat ner sig fick busschaufforen na ryck och borjade kora ganska hoppigt, nar man star upp sa ar det ganska svart att hanga med i svangarna och de hade anna verkligen problem med, hon satt sig pa en av killarna som just pratat om oss men reste sig snabbt upp igen. Han blev dock javligt nojd! :)

Emelie la till en bra kommentar:

Anna: Fan! Jag har hela min rumpa i hans ansikte!

Emelie: Men du ska vara glad att det inte ar du som har hans rumpa i ditt ansikte! :)

Kort efter incidenten med Annas narganghet sa trillar Mauds nykopta BH ner fran hatthyllan och asgarv bryter ut i hela bussen! Hur kan allt handa pa samma gang?

Nar vi aterigen var framme i Dario var det en snabbdusch och lite sminkning som gallde, vi var namigen bortbjudna pa middag hos lararna. Dar fick vi god mat och presenter, sma orhangen som var tillverkade i staden av ravaror, typ fron och pinnar och sadant.

Maten kanner vi dock av idag, det var nagot i den som vi klena svenskar inte tal, Jag Pelle och Madde har fatt sprunge pa toa ett antal ganger under formiddagen!

Nu ska vi inte gora sa speciellt mycke mer idag, sammanstalla en del av projektarbetet och ta det lugnt. Imorgon vet vi inte heller vad som hander, det ar helgdag imorgon men vi ska nog besoka en kyrkogard for att se hur de firar Haloween. Pa tisdag blir det Los Pepitos, dar ska vi leka och sjunga! :) Jag fick en gitarr igar ocksa, kanndes riktigt bra, saknades dock en strang med jag kopte en ny sa nu kan det spelar for fulla muggar :)


Hoppas ni har det bra dar hemma! Vi saknar och tanker pa er! Puss&kram :D



/ Linnea